Take me to the water
Sitter och väntar lite på att tiden ska gå fort så att jag kan få åka och repa lite Gospel. Det är kanske anledningen till att jag känner mig lite lycklig. Det ska bli grymt kul i allafall, kompet kommer ju också idag och jag hoppas att prästen ska sjunga. Han är så grym! Repar väl till 18.00 så jag hoppas jag hinner köra lite ikväll.
Längtar lite efter Nilla också, kanske dumt att säga så vi träffades ju faktiskt i fredags men det känns som om hon är lite av min andra halva (den bättre och roligare dock). Känns som om vi kan prata om verkligen allt och hon tycker ungefär likadant som jag, det är så härligt. Sen har vi ju rätt mycket gemensamt framför allt musiken då.
Nej nu ska jag ta och duscha lite..
Och jag vet nästan att Nilla kommer läsa detta så småningom och ja Nilla, jag menar verkligen detta!
Puss å Kram
Fjuttiga Tisdag
En väldigt trött dag går mot sitt slut och jag är verkligen helt slut...
Hade Gemu i morse så jag satt och skrev ner 39st mollskalor och hur kul va det på en skala?!
Gympan va helt ok fast jag inte är så bra på volleyboll. Nilla och Emma räddade mig på engelskan, ett stort tack!
Tänk om jag hade fått göra uppgiften med mannen som råkar komma till skolan två gånger per termin, inte fullt så kul. Kulturhistorian flöt väl på och sen bar det iväg till teorilektionen som var väldigt intressant. Tror faktiskt att jag kan klara av den där lilla lappen, ska bara ge mig tusan på det också.
Har varit hemma själv ikväll, riktigt skönt faktiskt. Tog Emmas förslag om pizza och satte mig ner med teoriböckerna, nu hoppas jag att jag är väl förberedd till min första körlektion imorron.
Känns som om jag bara skriver massa fakta om vad jag gör på dagarna. Nej precis, mitt liv blir inte så mycket roligare just nu. Och jag ska väl inte klaga precis... Allting flyter på, jag mår inte dåligt och jag har ju massa vänner som jag tycker väldigt mycket om. Men ändå känns det som om mitt liv har kommit till nån slags fas där det bara står still och väntar på att en bomb ska slå ner. Det värsta är att man vet aldrig när det tänker hända och därför sitter man på spänn hela tiden. Det hade varit så bra om man bara hade fått leva ut sina känslor, bara skrika rätt ut eller bara omfamna den man älskar mest på hela jorden. Men nej, det går tyvärr inte. Det känns som om jag måste hålla mig inom en viss slags ram en speciell ram för just mig. Ramen bestämmer att så här mycket glädje får jag visa, så här mycket sorg och så här mycket kärlek i lagom mängd. Jaja kanske allt detta bara bevisar att jag vill ha någon att älska, eller kanske bara krama nån gång ibland. En trygghet är nog vad jag är ute efter, nånstans man kan gå eller en famn man bara kan kasta sig in i... Inte mammas famn och inte pappas famn, en famn som älskar mig på det där mysiga sättet, så som bara en pojkvän kan.
Trots detta så ska jag inte klaga, jag har det ju faktiskt riktigt bra egentligen. Jag ska säga som Kimmie alltid säger: " Tänk, folk dör".
Den Fjortonde
Nu är klockan 15.50 och jag sitter i köket hos pappa. Jag brukar ju inte vara här på vardagar men idag gör jag ett undantag eftersom min lillebror fyller år. Ja, Wille blir 1år idag.
Va i skolan redan vid 8.00 idag, repade med ensemblen för konserten vi ska ha om två veckor det gick rätt så bra faktiskt. Svenskan gick ok, vi skrev limrickar och det var riktigt skönt att Katarina var tillbaka. Hade bara två lektioner idag men matten är knappt värd att nämna så det skiter jag i... Jag och Nilla gjorde lite på svenskaarbetet också så nu har jag gjort klart min del =) Wille kom precis hem från sin första dag på dagis och han strålar som en sol. Eftersom detta har varit en väldigt bra dag så har jag inget att klaga på just nu. Att ligga på golvet och kräla, smälla ballonger och flyga flygplan med Wille är det jag kommer ägna mig åt resten av kvällen, tror nog att det kommer att slinka ner lite pannkakor och tårta också. =)
Puss å kram
