på en bänk någonstans i världen

En väldigt trött dag går mot sitt slut och jag är verkligen helt slut...
Hade Gemu i morse så jag satt och skrev ner 39st mollskalor och hur kul va det på en skala?!
Gympan va helt ok fast jag inte är så bra på volleyboll. Nilla och Emma räddade mig på engelskan, ett stort tack!
Tänk om jag hade fått göra uppgiften med mannen som råkar komma till skolan två gånger per termin, inte fullt så kul. Kulturhistorian flöt väl på och sen bar det iväg till teorilektionen som var väldigt intressant. Tror faktiskt att jag kan klara av den där lilla lappen, ska bara ge mig tusan på det också.
Har varit hemma själv ikväll, riktigt skönt faktiskt. Tog Emmas förslag om pizza och satte mig ner med teoriböckerna, nu hoppas jag att jag är väl förberedd till min första körlektion imorron.

Känns som om jag bara skriver massa fakta om vad jag gör på dagarna. Nej precis, mitt liv blir inte så mycket roligare just nu. Och jag ska väl inte klaga precis... Allting flyter på, jag mår inte dåligt och jag har ju massa vänner som jag tycker väldigt mycket om. Men ändå känns det som om mitt liv har kommit till nån slags fas där det bara står still och väntar på att en bomb ska slå ner. Det värsta är att man vet aldrig när det tänker hända och därför sitter man på spänn hela tiden. Det hade varit så bra om man bara hade fått leva ut sina känslor, bara skrika rätt ut eller bara omfamna den man älskar mest på hela jorden. Men nej, det går tyvärr inte. Det känns som om jag måste hålla mig inom en viss slags ram en speciell ram för just mig. Ramen bestämmer att så här mycket glädje får jag visa, så här mycket sorg och så här mycket kärlek i lagom mängd. Jaja kanske allt detta bara bevisar att jag vill ha någon att älska, eller kanske bara krama nån gång ibland. En trygghet är nog vad jag är ute efter, nånstans man kan gå eller en famn man bara kan kasta sig in i... Inte mammas famn och inte pappas famn, en famn som älskar mig på det där mysiga sättet, så som bara en pojkvän kan.
Trots detta så ska jag inte klaga, jag har det ju faktiskt riktigt bra egentligen. Jag ska säga som Kimmie alltid säger: " Tänk, folk dör".