allt varar inte för evigt

jag började skriva på något men jag suddade ut det.
suddade, suddade och suddade så som jag nu i tre veckors tid har försökt göra med så mycket.
jag inser att det inte går.
tankarna, låtarna och texterna vill inte försvinna, jag bara påminns hela tiden och värre lär det bli känns det som.

jag tror att jag hade behövt två veckor till, kanske mer jag vet inte.
jag vet bara att jag inte vill träffa dig, eller jag vill att jag inte ska vilja träffa dig.
det är så det är.

allt hade varit lättare om jag fått en utskällning och en smäll på käften och sen hade du gått därifrån.
då hade jag haft en anledning att vara ledsen och arg.
jag har i några veckors tid inbillat mig att jag är stark och faktiskt klarar detta.
att prata om det och framförallt prata bort det har inte varit något problem.
nu känns det som om jag har ljugit för mig själv och alla andra.

jag vill inte har en massa oändliga samtal om hur dåligt jag mår eller om hur allt känns.
men genom att bara gå här och inte göra något så rullar tankarna mer och mer, det är tortyr.
så inga, "åh vännen hur är det, du kan prata om allt med mig".

jag vill bara ha en kram, en stor och varm som varar i evighet.



sången vi sjöng då

vinkade av Henrik vid bussen, han hade suttit i min säng med gitarren och vi sjöng de låtar som vi sjöng då.
minnen, minnen och återigen minnen. han frågade mig vad vi skulle göra i framtiden, ingen aning sa jag. jobba, resa kanske om man hinner. hoppas man hinner leva lite. tänkte på då, då när vi hade ett år kvar och längtade, nu längtar jag tillbaka. känns som året gick så snabbt, nästan för snabbt.
Emma och jag ska iallafall hälsa på, vi saknar de lite ju och sen åker hon ju, konstigt.

skolan började igår, ja iallafall för de som har den turen att gå i skolan. eller tur och tur, de är säkra i ett år till.
jag lever i den tuffa arbetslösa vuxenvärlden där man vill göra allt men inte kan och hinner. fast vad klagar jag för egentligen, jag ska ju spela musikal som bara den.
dansa och sjunga är toppen så strunta i allt mitt muttrande. nu ska jag bara ha ett jobb också sen är allt toppen, eller ja åtminstone lite bättre.

klaga, gnälla, muttra, sura, tjata och gnata.
man gör det allt för ofta. synd när man tänker efter det ta så mycket extra tid, tid som man kan göra något roligt av istället. jag ska minnsann på tjejmiddag med Nilla och Lasse på fredag och det ska bli toppen. kalasbra tycker jag!

så glöm nu inte att glömma att jag muttrade för det gör dig bättre.
klockan är snart tio, det var två timmar sedan jag vinkade av Henrik, det va då, nu är nu, nu är det snart läggdags.

RSS 2.0