studentens verklighet
det har gått en tid kan man säga.. nån månad, säkert mer. det har hänt så mycket, många fantastiska saker.
stress, terminsuppspel, musikal, stress, pojkvän, betyg, skattjakt, bal, karneval, kärlek och så äntligen den efterlängtade studenten.
de två sista månaderna var tunga men helt underbara. det känns lite konstigt att tänka tillbaka på allting, alla klasskompisarna som jag inte kommer träffa i höst eftersom jag inte har sommarlov, skolan är ju slut. jag är lämnad åt vuxenvärldens val, finanskris och arbetslöshet..
om man nu ska sätta en gräns för när man är vuxen så kanske det är nu, eller är det nu man borde bli vuxen? jag känner mig inte så vuxen, jag är likadan tror jag fast jag har massa underbara minnen att se tillbaka på bara.
i morgon börjar jag jobba, sex veckors slit som förhoppningsvis leder till fler. måste säga att det skrämmer mig lite att behöva gå till arbetsförmedlingen..
jag känner inte mig annorlunda men nu helt plötsligt måste jag göra så många saker och tänka på så mycket, orkar man det? ja, man måste nog faktiskt göra det.
men en sak vet jag och det är att jag ska ta vara på tiden, min egen tid men framför allt tiden jag får med alla andra, de andra som faktiskt gör att jag känner mig så här lycklig som jag är nu. för nu efter studenten har man så många minnen, minnen av personer, känslor, underbara och fruktansvärda upptäckter. många av dessa kommer förbli minnen, andra kan man fortfarande knyta sig till och bygga vidare på..
jag kanske bara babblar en massa. fast det känns ganska bra. det känns ganska bra att vara en fattig, kär, galen, älskad, konstig och ung sommarjobbare som efter sex veckor inte vet vad hon ska göra med sitt liv..
det är en utmaning, en utmaning som jag tänker ta.
