på en bänk någonstans i världen

doften sitter kvar i mitt hår
rösten ekar i mitt huvud
smaken av läpparna försvinner aldrig,
låten på radion spelas om och om igen
bilderna raderas aldrig
du är här hela tiden
även när jag vet att jag borde släppa dig

tårarna rinner som det duggande regnet utanför fönstret
jag har ingen aning om det är lyckotårar eller inte
det har gått knappt elva timmar, fånigt va?!
tanken på att allt kan försvinna finns varje dag i mitt huvud
det är det som skrämmer mig, att jag aldrig kan släppa den

jag har aldrig varit så lycklig
aldrig tyckt om någon som nu
men jag är så trött på alla dessa ständiga tankar om
hur, varför, när?

jag vill inte tvätta bort doften i håret
inte tömma huvudet på röster
inte släppa kyssen du gav mig,
jag stänger inte av radion
suddar aldrig ut bilderna
jag låter dig vara kvar
för att jag tror att jag..  älskar dig.