Nej tack...
Jag har bestämt mig, jag tackade nej. Jag tackade nej till lägenheten, till chansen att bo själv. Jag eller jag ska säga vi bestämde att jag ska flytta med till det nya huset. Det betyder att jag kommer bo 2 mil ifrån stan och skolan, åka buss 40min om dagen och bo i en trist håla som jag trodde att jag hade lämnat för alltid. Trist kan man tycka men jag väljer att se det så här; jag kommer att bo ute på landet där man kan gå ut i skogen när man vill, jag kommer kunna ägna 40min mer av min tid tillsammans med min bästa vän på bussen och även lyckas att plugga lite mer och genom att flytta till denna trista håla kommer jag ha mycket närmre till den by där mina två bästa vänner bor.
Jag har även hittat fler fördelar och jag tror att jag har gjort rätt val. Visserligen hade det varit supermysigt med en egen lägenhet med tända ljus och en mysigt bra film. Men jag väljer att stanna hemma, vara barn en liten stund till för det finns allt för många saker som gör att man måste växa upp alldeles för snabbt ändå.
